Ångest. Den har varit i mig i flera dagar nu. Trodde den skulle vara borta vid det här laget, men nej. Den är kvar. Ångest för utseendet, vikten, maten, you name it. Samma känslor som för 5 år sen då jag hade den värsta perioden. Någon sa: man kan inte bli frisk från ätstörningar och jag tror att denna någon hade rätt. Jag kan nog inte bli av med ätstörningarna iaf.
Det sjuka är (enligt utomstående kan tänkas) är att jag på ett sätt längtar tillbaka. Den falska tryggheten, kontrollen är bättre än den känsla av att inte ha kontroll som jag har just nu, som jag har jämt. Mamma frågade mig: vill du se ut som du gjorde när det var som värst? Jag svarade: Nej Fast jag nog egentligen vill det, om jag slapp ångesten och istället hade kontrollen.
Placebo finns alltid, och lindrar. Som de gjorde för alla dessa åren, då cirkusen började, då självskadebeteendet började. Brians röst sjunger rakt i mitt hjärta:
Don't let them have their way, don't let them have their way You're beautiful and so blasé so please don't let them have their way Don't fall back into the decay There is no law we must obey So please don't let them have their way Don't give in to yesterday
Don't give in to yesterday, jag borde lyssna på det. Men jag vill Brian, jag vill.
We can build a new tomorrow, today
Det låter hoppfullt, men kan vi, kan jag?
Det är frågan jag alltid kommer ställa mig själv. Kommer jag kunna se framåt och strunta i det förflutna?
Åh, det är mycket som händer nu... Lite för mycket, är helt snurrig i huvudet och vet inte hur jag ska kunna sortera allt... Projekt, simning, läxhjälp, Jourhavande kompis (eventuellt), tjejgrupp och en massa annat... Plugg också, icke att förglömma! Därför är det så skönt att ha vänner som man kan ha roligt med, och en flickvän som finns för mig oavsett vad. Tack!
Livet rullar på, men det är roligt, om man tänker efter!
Välkommen tillbaka ångesten, du som förstört majoriteten av mitt liv. Jag hoppas dock att du inte blir långvarig, för imorgon ska jag till Uppsala och hälsa på Erika och gosa med hennes barn. Då hoppas jag du drar dit pepparn växer!
Sitter här, i min ensamhet. Tentan är inlämnad, skolan är slut för terminen, dock börjar sommarkursen snart men... Dricker vin, läser krönikor av Mian Lodalen och lyssnar på Eurythmics, Cranberries och Depeche Mode i en salig blandning.
På tal om Mian Lodalen, jag skulle rekommendera folk att gå in på hennes hemsida och läsa hennes krönikor, och även att ni läser hennes böcker. Någon mer insatt människa i homovärlden, politik, veganism och samhällsfrågor överlag finns det nog inte. Ta denna krönika t ex: http://www.mianlodalen.se/kronika_9.htm. Helt otroligt.
Btw, Jag känner en sån livslust just nu. Tacka gudarna för detta.
JAG HAR PRECIS SETT PLACEBOS NYA VIDEO: FOR WHAT IT'S WORTH! SÅ JÄVLA UNDERBART! Brian är assnygg, jag kommer få tillbaka min Placeboperiod, men bring it säger jag!! :D