Röd

Fantastisk.

Liebe ist für alle da

Wunderbar

Ångest

Ångest.
Den har varit i mig i flera dagar nu.
Trodde den skulle vara borta vid det
här laget, men nej.
Den är kvar.
Ångest för utseendet, vikten, maten,
you name it.
Samma känslor som för 5 år sen
då jag hade den värsta perioden.
Någon sa: man kan inte bli frisk från
ätstörningar
och jag tror att denna någon hade rätt.
Jag kan nog inte bli av med ätstörningarna iaf.

Det sjuka är (enligt utomstående kan tänkas)
är att jag på ett sätt längtar tillbaka.
Den falska tryggheten, kontrollen
är bättre än den känsla av att inte ha kontroll
som jag har just nu, som jag har jämt.
Mamma frågade mig: vill du se ut som du gjorde
när det var som värst?
Jag svarade: Nej
Fast jag nog egentligen vill det, om jag slapp ångesten
och istället hade kontrollen.

Placebo finns alltid, och lindrar.
Som de gjorde för alla dessa åren, då cirkusen började,
då självskadebeteendet började.
Brians röst sjunger rakt i mitt hjärta:

Don't let them have their way,
don't let them have their way
You're beautiful and so blasé
so please don't let them have their way
Don't fall back into the decay
There is no law we must obey
So please don't let them have their way
Don't give in to yesterday

Don't give in to yesterday, jag borde lyssna på det.
Men jag vill Brian, jag vill.

We can build a new tomorrow, today

Det låter hoppfullt, men kan vi, kan jag?

Det är frågan jag alltid kommer ställa mig själv.
Kommer jag kunna se framåt
och strunta i det förflutna?

Keep rollin' rollin' rollin'...

Åh, det är mycket som händer nu... Lite för mycket, är helt snurrig i huvudet och vet inte hur jag ska kunna sortera allt... Projekt, simning, läxhjälp, Jourhavande kompis (eventuellt), tjejgrupp och en massa annat... Plugg också, icke att förglömma! Därför är det så skönt att ha vänner som man kan ha roligt med, och en flickvän som finns för mig oavsett vad. Tack!

Livet rullar på, men det är roligt, om man tänker efter!

45 dagar kvar innan Placebo på Annexet! :D

Välkommen

Välkommen tillbaka ångesten, du som förstört majoriteten av mitt liv. Jag hoppas dock att du inte blir långvarig, för imorgon ska jag till Uppsala och hälsa på Erika och gosa med hennes barn. Då hoppas jag du drar dit pepparn växer!

Softish

Sitter här, i min ensamhet. Tentan är inlämnad, skolan är slut för terminen, dock börjar sommarkursen snart men... Dricker vin, läser krönikor av Mian Lodalen och lyssnar på Eurythmics, Cranberries och Depeche Mode i en salig blandning.

På tal om Mian Lodalen, jag skulle rekommendera folk att gå in på hennes hemsida och läsa hennes krönikor, och även att ni läser hennes böcker. Någon mer insatt människa i homovärlden, politik, veganism och samhällsfrågor överlag finns det nog inte. Ta denna krönika t ex: http://www.mianlodalen.se/kronika_9.htm. Helt otroligt.

Btw, Jag känner en sån livslust just nu. Tacka gudarna för detta.

Mian Lodalens hemsida: www.mianlodalen.se

JAG HAR PRECIS SETT PLACEBOS NYA VIDEO: FOR WHAT IT'S WORTH! SÅ JÄVLA UNDERBART!

Brian är assnygg, jag kommer få tillbaka min Placeboperiod, men bring it säger jag!! :D

Nightmare

I natt drömde jag en väldigt otäck dröm.

Jag drömde att jag torterade människor, knäckte sönder deras fingrar och jagade dem med pistol... Skrek åt dem att skärpa sig, ha händerna på ryggen, frågade om de ville leva, kände verkligen ilskan i kroppen. Satte pistolen mot en människas tinning och vrålade: "vill du leva? va? VA?"

helt plötsligt upptäckte jag, att jag hotade mig själv.

Jag var både mördaren och offren.

Det känns som att detta är en varning åt mig.
Jag håller på att ta kål på mig själv.

Ljus?

Idag har varit en soft dag. Föreläsning hela dagen, plugg i hemmet, Vänner, msn och annat härligt (: Det känns som att det går framåt idag, men jag ska ta en dag i taget.

Imorgon ska jag till Sanita och umgås med henne, Emma och Anna. Spela kort och prata. Det behövs verkligen (:

På fredag åker jag till Stockholm och hälsar på Ella igen. Madde ska ha något studentjippo som jag ska vara med på. Studentmössan ska med och party ska det bli. Sen ska vi se ESC på lördag också.

Det känns skönt att ha planer, jag mår så mycket bättre då!

Den sista jäntan

Den här låten har jag bestämt mig för att jag någon gång ska lära mig, utantill.
Den är så rolig att sjunga, och jag har upptäckt att Monica Zetterlund faktiskt är bra.
Det ni.

(Jag måste börja sjunga i kör igen)

Den sista jäntan

Östan öm sträss å präss å västan öm krogera
vandrer ho här den sista jäntan i skogera.
Ungfölke lockes att lämna skogens bryn,
viljelösa flyn, ja ä allena i byn.
Mina kavaljerer må sitta där å glo på nattklubbera,
ja finner tröst ibland di enstaka gubbera.
Runt öm i stugera vänter di på mej
lite övermogna men ack så trogna:

Pål i Backen, krumme Nicke, Tjuvsta-Jon å Valentin i Gnet,
Skröppeltörparn, Måns me läppa å så han, vars namn je inte vet.

Förr sprang ja runt te döm me mjölken frå sätrera.
Nu får ja hjälpa döm dra skäggen ur tetrera.
Ja tack, till kaffe å köss som smaker rök,
nej tack te en gök, gu töckna rara besök.
Ni ska veta ungherran ner i stan ä renaste drullera.
En bjö mej i sin bil å fnatta på bullera,
döm söm ja köpt på syr‚ns konditori, jämte en marängbunt te dagens sväng runt

Pål i backen, krumme-Nicke, Tjuvsta-Jon å Valentin i Gnet,
Skröppeltörparn, Måns me läppa å så han, vars namn je inte vet.

Mången sökt locka mej ifrå gammeldrängera
bort te sjangtila dagar bland mannekängera.
Ja minns två stycken söm va här speciellt,
kamera å tält, döm va frå Fib-aktuellt.
Men då sa ja: Int vill ja fot'graferas i bara strumpera
bland alla klämma stintor söm viser gumpera.
Nog för di löfte mej hyggligt me betalt
men de köster mera att chikanera

Pål i backen, krumme-Nicke, Tjuvsta-Jon å Valentin i Gnet,
Skröppeltörparn, Måns me läppa å så han, vars namn je inte vet.

Fölk söm har sett öss dansa längdans runt bergera
fliner å muttrer nåt öm Snövit å dvärgera.
Tro mej, den äldste av tuppar kan ännu
ropa kuckliku, löckliga ja söm har sju!
Köm med mej i valsen, i gössegubbar, rör på hormonera.
Här ä mitt unga hjärta, slöss om portionera.
Förr än ja mister't te busera i stan,
stannar jag i skogen å bliver trogen

Pål i backen, krumme-Nicke, Tjuvsta-Jon å Valentin i Gnet,
Skröppeltörparn, Måns me läppa å så han, vars namn je inte vet.

Småningöm, körs i grytan, mitt bland spektaklera
hände sej ett utå de stora miraklera,
Nånting i kröppen ja aldri förr känt å,
for å trängde på, så ett, tu, tre va ja två.
Bara denna dängandes lycka när ja bliger på döttera
söm i sin lilla spånkörg leker me köttera.
Hej, lilla knyte, å tack för att du kom!
Sug en skvätt ur nappa å hedra pappa

Pål i backen, krumme-Nicke, Tjuvsta-Jon å Valentin i Gnet,
Skröppeltörparn, Måns me läppa å så han, vars namn je inte vet.

At The End Of It All

Jaha, men vad roligt. Jag är otrevlig, irriterad och snart brister allt för mig. Varför blir jag så här, varför mår jag så här? Och varför, åh VARFÖR ska jag vara så förbannat ärlig i min blogg? Jag fattar ingenting just nu, jag känner mig så lost...

Jag som ska bli socionom, jag som ska hjälpa folk med olika problem, jag sitter här och har tokångest för mängder med saker som jag tänker på. Jag vet precis varför jag mår dåligt, något lär vi oss i plugget, men ibland fattar jag inte hur jag ska kunna hjälpa andra när jag mår piss själv... Och ändå är det det som är min dröm, det jag lever för. Om jag inte kan jobba som socionom, då kan jag lika gärna gå och dö.

Jag bara svamlar...

Jaja, men då kan jag bjuda på en låttext som avslutning.

Combichrist i mitt hjärta.

(The devil don't change,
The devil changes you.)

I carve your name
Straight across my wrist
Your voice bleeds through
Yelling out my name
Let's play the choice then
Tall or fall down
The laughter in your eyes
Now it's all the same

I would offer you my life
Just to see through your eyes
Just to see the world as it's meant to be seen
What became of me
It never hurt like this
At the end of it all
A heartless machine
At the end of it all

Now I stand alone
At the end of it all

Everything I need
In front of me
What I wanted to be
It cannot be
I never let it out
In secrecy
Within this world inside of me

Now I stand alone
At the end of it all.

I just wanted to fit in

Igår satt jag på msn och pratade med en gammal "kompis" som jag inte har pratat med på hur länge som helst. När jag satt vid min dator började jag bli hur orolig som helst, och livrädd för att hon skulle tycka att jag var för på, för larvig, för mesig, för... konstig.

Ja, det är så, jag har alltid, och kommer nog alltid, att vara rädd för att folk ska tycka jag är konstig. Om folk bara visste hur osäker jag egentligen är...

I plugget har jag en slags mask på, där är jag den sociala och pratglada personen som alltid har nära till skratt och gillar att diskutera. Men så fort jag kommer hem blir jag Hanna, 15 år igen. Då blir jag den osäkra, tysta Hanna som oroar sig för vad folk egentligen ska tycka om mig, som oroar sig för sin vikt, som vill, men ändå inte vill tillbaka 5 år i tiden. Allt är bara kaos, och jag beter mig så otroligt konstigt.

Alla sanningar jag fått reda på de senaste åren påverkar mig på ett sätt jag inte vill att de ska påverka mig på, men vad fan gör man åt det? Det finns inget att göra. Jag vill prata med honom, men hur ska jag göra det? Jag är feg, tänk om han försvinner? Han har alltid varit feg.

Och där kanske, kanske vi har det. Jag börjar bli som honom, och jag vill inte det. Kan det vara det som händer?

Alice In Videoland + Deatstars (och lite andra tankar)

Jag ber om ursäkt om jag är lite efter när det gäller viss musik, men jag har så mycket att göra så jag halkar efter lite grann, vilket svider... Men Alice In Videolands nya skiva "She's A Machine!" är ju helt underbar. Mer hård, tung... De andra skivorna är också jättebra, härligt kaxiga, men här verkar Toril kunna uttrycka sig skarpare och säkert. Jag gillar det verkligen!

Deathstars nya skiva är också helt underbar. Vissa säger att de inte har utvecklats, men det tycker jag att de har. Även här hör man mer självsäkerhet i både Whiplashers sätt att sjunga och skriva texter, och i Nightmares sätt att komponera musiken. Jag tycker bara de blir bättre och bättre, de utvecklas hela tiden.

Jag är glad att jag inte är helt efter när det gäller musik, eftersom det är så otroligt viktigt för att jag ska orka funka i denna komplicerade värld. Oavsett vart jag ska har jag alltid musik i öronen, och när jag promenerar lyssnar jag på musik och låter tankarna flöda fritt. Det är som terpai, jag mår mycket bättre när jag kommer hem från en sådan promenad. Jag vill köpa en iPod, men jag vet inte vilken färg än.. Det lutar åt rosa, men jag är inte helt säker... Tips någon?

I helgen har jag varit i värmland. Igår hade vi kalas för mig och idag har jag varit hos Therese och Elin. Jag har hjälpt deras granne med att flytta, jag gjorde kanske inte så mycket men jag gjorde något :) Helgen har varit bra.

Nu ska jag dricka kaffe. Ha det bra!

Ny början på bloggen

Okej, nu ska jag göra ett nytt försök till att skriva mer regelbundet i min blogg. Vi får la se om jag lyckas ^^

Sitter just nu och ser på Raw comedy club, det var ju verkligen det jag skulle göra ikväll... Inte. Det känns som att jag har tappat sugen på plugget lite grann... Hänger inte med alls när det gäller vad vi ska läsa, så jag ligger efter BIG time. Men jag hinner förhoppningsvis läsa ikapp, hoppet är det sista som överger människan eller hur var det?

På torsdag åker jag till Uppsala och hälsar på Erika och Noah, ska bli så roligt! Lillkillen är ju inte så liten längre, usch vad tiden går... På tal om det så fyller jag 21 imorgon, men jag känner mig ibland som knappt 18... Vuxenlivet suger ibland, verkligen. Alla jävla krav, måsten och ångestmoment. När får man möjlighet till att slappna av? Jag bara undrar.

Haha, och by the way, jag gillar inte att kritisera Brian, men seriöst, vad har han för frisyr? Han är fortfarande min darling, men han passar liksom inte i samma frisyr som han hade när han var 24 nu när han är inne på sitt 37:e år ^^ Men jag är beredd att förlåta ;)