At The End Of It All

Jaha, men vad roligt. Jag är otrevlig, irriterad och snart brister allt för mig. Varför blir jag så här, varför mår jag så här? Och varför, åh VARFÖR ska jag vara så förbannat ärlig i min blogg? Jag fattar ingenting just nu, jag känner mig så lost...

Jag som ska bli socionom, jag som ska hjälpa folk med olika problem, jag sitter här och har tokångest för mängder med saker som jag tänker på. Jag vet precis varför jag mår dåligt, något lär vi oss i plugget, men ibland fattar jag inte hur jag ska kunna hjälpa andra när jag mår piss själv... Och ändå är det det som är min dröm, det jag lever för. Om jag inte kan jobba som socionom, då kan jag lika gärna gå och dö.

Jag bara svamlar...

Jaja, men då kan jag bjuda på en låttext som avslutning.

Combichrist i mitt hjärta.

(The devil don't change,
The devil changes you.)

I carve your name
Straight across my wrist
Your voice bleeds through
Yelling out my name
Let's play the choice then
Tall or fall down
The laughter in your eyes
Now it's all the same

I would offer you my life
Just to see through your eyes
Just to see the world as it's meant to be seen
What became of me
It never hurt like this
At the end of it all
A heartless machine
At the end of it all

Now I stand alone
At the end of it all

Everything I need
In front of me
What I wanted to be
It cannot be
I never let it out
In secrecy
Within this world inside of me

Now I stand alone
At the end of it all.

I just wanted to fit in

Igår satt jag på msn och pratade med en gammal "kompis" som jag inte har pratat med på hur länge som helst. När jag satt vid min dator började jag bli hur orolig som helst, och livrädd för att hon skulle tycka att jag var för på, för larvig, för mesig, för... konstig.

Ja, det är så, jag har alltid, och kommer nog alltid, att vara rädd för att folk ska tycka jag är konstig. Om folk bara visste hur osäker jag egentligen är...

I plugget har jag en slags mask på, där är jag den sociala och pratglada personen som alltid har nära till skratt och gillar att diskutera. Men så fort jag kommer hem blir jag Hanna, 15 år igen. Då blir jag den osäkra, tysta Hanna som oroar sig för vad folk egentligen ska tycka om mig, som oroar sig för sin vikt, som vill, men ändå inte vill tillbaka 5 år i tiden. Allt är bara kaos, och jag beter mig så otroligt konstigt.

Alla sanningar jag fått reda på de senaste åren påverkar mig på ett sätt jag inte vill att de ska påverka mig på, men vad fan gör man åt det? Det finns inget att göra. Jag vill prata med honom, men hur ska jag göra det? Jag är feg, tänk om han försvinner? Han har alltid varit feg.

Och där kanske, kanske vi har det. Jag börjar bli som honom, och jag vill inte det. Kan det vara det som händer?

Alice In Videoland + Deatstars (och lite andra tankar)

Jag ber om ursäkt om jag är lite efter när det gäller viss musik, men jag har så mycket att göra så jag halkar efter lite grann, vilket svider... Men Alice In Videolands nya skiva "She's A Machine!" är ju helt underbar. Mer hård, tung... De andra skivorna är också jättebra, härligt kaxiga, men här verkar Toril kunna uttrycka sig skarpare och säkert. Jag gillar det verkligen!

Deathstars nya skiva är också helt underbar. Vissa säger att de inte har utvecklats, men det tycker jag att de har. Även här hör man mer självsäkerhet i både Whiplashers sätt att sjunga och skriva texter, och i Nightmares sätt att komponera musiken. Jag tycker bara de blir bättre och bättre, de utvecklas hela tiden.

Jag är glad att jag inte är helt efter när det gäller musik, eftersom det är så otroligt viktigt för att jag ska orka funka i denna komplicerade värld. Oavsett vart jag ska har jag alltid musik i öronen, och när jag promenerar lyssnar jag på musik och låter tankarna flöda fritt. Det är som terpai, jag mår mycket bättre när jag kommer hem från en sådan promenad. Jag vill köpa en iPod, men jag vet inte vilken färg än.. Det lutar åt rosa, men jag är inte helt säker... Tips någon?

I helgen har jag varit i värmland. Igår hade vi kalas för mig och idag har jag varit hos Therese och Elin. Jag har hjälpt deras granne med att flytta, jag gjorde kanske inte så mycket men jag gjorde något :) Helgen har varit bra.

Nu ska jag dricka kaffe. Ha det bra!