At The End Of It All

Jaha, men vad roligt. Jag är otrevlig, irriterad och snart brister allt för mig. Varför blir jag så här, varför mår jag så här? Och varför, åh VARFÖR ska jag vara så förbannat ärlig i min blogg? Jag fattar ingenting just nu, jag känner mig så lost...

Jag som ska bli socionom, jag som ska hjälpa folk med olika problem, jag sitter här och har tokångest för mängder med saker som jag tänker på. Jag vet precis varför jag mår dåligt, något lär vi oss i plugget, men ibland fattar jag inte hur jag ska kunna hjälpa andra när jag mår piss själv... Och ändå är det det som är min dröm, det jag lever för. Om jag inte kan jobba som socionom, då kan jag lika gärna gå och dö.

Jag bara svamlar...

Jaja, men då kan jag bjuda på en låttext som avslutning.

Combichrist i mitt hjärta.

(The devil don't change,
The devil changes you.)

I carve your name
Straight across my wrist
Your voice bleeds through
Yelling out my name
Let's play the choice then
Tall or fall down
The laughter in your eyes
Now it's all the same

I would offer you my life
Just to see through your eyes
Just to see the world as it's meant to be seen
What became of me
It never hurt like this
At the end of it all
A heartless machine
At the end of it all

Now I stand alone
At the end of it all

Everything I need
In front of me
What I wanted to be
It cannot be
I never let it out
In secrecy
Within this world inside of me

Now I stand alone
At the end of it all.