Ja, nu sitter jag här och lyssnar på Placebo, skivan är Sleeping With Ghosts. Den skivan har varit med mig genom många händelser och känslor... När jag lyssnar på den får jag massa minnen från hur jag hade det för ca 5 år sedan... Och det är nog bra att tänka igenom det, men det är rätt deprimerande. Men skivan är helt underbar, och den är nog även min favorit på grund av alla känslor och händelser som har skett under den tiden som jag lyssnade på skivan jämt.
Just nu sitter jag och försöker plugga i min nya lya, det går mindre bra... Men om man biter ihop och ser glad ut så ska det funka, eller hur var det nu?
En tanke: Varför ska det vara så jobbigt att dejta? Kan man inte få försöka hoppa över den biten och ändå ha lärt känna varandra?
Don't forget to be the way you are...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar